Line från fönstret

Ja på riktigt alltså. Jag åker så jäkla mycke tåg hela tiden, jag tror jag blir knäpp snart. Den senaste veckan har jag åkt gävle-vimmerby, vimmerby-stockhom, stockholm-göteborg, göteborg-vimmerby, vimmerby-gävle.... I´m loooosing my mind.. Ingen att prata med, blir åksjuk om jag läser nåt eller äter godis, kan inte sova när folk kan titta på mig... så det blir en jäkla massa tid till att sitta och stirra och fundera. Och det är ju ok, i en timme eller så, sen kommer rastlösheten.
Nu är jag hemma i Söderfors i fyra dagar till, innan det är dags att hoppa på tåget igen.
Jag pysslar järnet här hemma. Stickar, målar om gamla fula möbler så att dom blir lite mer presentabla, plockar med en enorm garderob, fipplar med datorn, och sorterar en himla massa prylar. Däremellan så äter jag gott, läser bra böcker, och promenerar. Fint som snus.

Att jobba i Vimmerby är en speciell upplevelse nu, man känner sig rätt fånig, som en riktig "lajv-tönt", (har alltid haft svårt för den typen). Man sätter på sig kläder från 1900-talets början, och går runt vid ett område med grisar och får ett litet rött hus, och "är" Lina. Men det är inga besökare i parken.
Jo nån, ibland... men  man är så desperat lycklig när det väl kommer en liten familj att man nästan råkar skrämma iväg dom innan dom har hunnit fram. Fast vi har ju kul ändå...man har det inte roligare än man gör sig eller va det nu är man brukar säga.
Och Vidar lockar tydligen fram det pubertala ur alla möjliga typer, så man har oftast rolig underhållning på lördagskvällarna. haha.

Har hälsat på Anna-Lill i huvudstaden, det gjorde gott för själen, och Emmelie, oj oj vilka brudar.
Sen till Sveriges framsida för att reclaima lite, umgås med frugan och dricka frozen margaritas.
Vi gjorde en utflykt till Guldheden för att kika på min nya lägenhet, från utsidan då, eftersom ingen har sett lägenheten från insidan och inte heller kommer att göra förrens jag flyttar in. Jag är glad ändå, lägenhet som lägenhet. (intalar jag mig själv då och då)
Men hallå, det är ett 1:a  handskontrakt, och det är lättare att stoppa upp sin egen tunga i röven än att snubbla över ett sånt.. Men lägenheten såg mys-pysig ut från utsidan iaf, balle och allt. En riktig tant-lägenhet kom vi fram till, så nu ska jag börja baka kakor, spela bridge och ha sy-junta hos mig. Sy-junta med sprit inblandad antagligen. passar mig perfekt.

Tata!