Förvirrat shit.
Allt är så sjukt jävla komplicerat. Allt. Utmattande att inget ska fungera helt smärtfritt.
Jag vill befinna mig i en värld där allt är lätt.
Där jag inte vill säga upp kontakten med allt och alla under vissa tillfällen. Inte vilja börja om på ny kula, i ett helt annat liv.
Jag vill vara nöjd och belåten.
Sov nångång...
Hjälp...
Jag kan inte sova.. Nu har jag varit vaken i 38 timmar utan en blund. Obehagligt.
Jag har lite problem med jetlag, är typ överkänslig eller nåt.
Det är inte bra, jag har haft en massa sömnproblem i sommar, och det va nog på väg åt rätt håll, äntligen, innnan denna vecka kom med 6 timmars tidsskillnad som ställde till det ännu mer.
Jobbigt med den stressen som följer med när man ligger vaken och bara viiiill somna
Mycket mer stressande att vara stressad....
Och jag som ska upp tidigt imorn. Jäääla skiit.
Sov nu line, sov sov, slumra in....
Tips mottages gärna.. har provat avslappning, får-räkning, varm mjölk och Valeriana...
Fina Alex!
Hur härligt är det inte att kunna träffa en mycket god vän, bara sådär utan vidare i NY? Ödet ville sig så att vi befinner oss här samtidig, i en veckas tid ungefär. Sen drar jag hem. Hon stannar till 9:e jan... Hm, vem drar det längsta strået?
Vi bestämde oss iaf att vi skulle sammanstråla vid Ground Zero, för att promenera upp på Broadway och prata om livet. Gött. I åtta timmar. Lite käk och shopping då och då förstås. Urban Outfitters har en våning med bara inredning, där fastnade vi i säkert 2 timmar, så fina saker!! Ska se vad som kan tänkas få plats i lilla väskan hem..
När dagen led mot sitt slut så gick vi till Batteri Park och hade picknick. Mat, fruktsallad och chokladkaka, lyx-pyx.
Sen hälsa på hos syrran och dricka lite te, sen skildes vi åt! Men vi ses på torsdag igen, göttmos. Sen dröjer det lääänge...
Nu har jag två hela dagar kvar här, innan jag åker hem igen. Usch va tråkigt att det går så fort.
Jag vill inte hem, vill inte ut ur NY-bibblan. Jag trivs visst i bubblor. Ska sluta med det.
Saknar mina kära vänner hemma i Svea. Tiden är underlig här borta, känns som det är längesen man såg till sina vänner, (utom Alex då..) Man kan känna stress över att livet går vidare utan att man är delaktig, fast det bara är några dagar. Underligt och konstigt det är det. Skulle så gärna åka till Sthlm och träffa Anna-lill och Emm, det hade suttit riktigt fint. Men det stör mig att inte tiden finns! Kan ni inte åka och hälsa på mig på ALV:s höstmarknad??? Äta kanderade äpplen, dricka varm choklad....
Nu ska jag snart iväg och träna yoga, det blir skönt det. Sen blir det musikal ikväll!
Tata!
Söndag i Central Park
Nu har jag bara tre dagar kvar här! Tiden går fort.. Men snusen börjar sina, så jag måste hem snart i vilket fall som helst... Jag tycker jag tar vara på dagarna rätt bra iaf, och jag njuter mycket.
Gårdagen gick i promenadens tecken, lång promenad i Central Park, och sen vidare till Time Square, för middag.
23 graders värme, och stålande sol...mm..
Dagen börjar med lite bus med Chelsea
Sen en mycket god frulle
Central Park! Proppat med soldyrkare
uppstyltad turistbild
Skulle gärna gått på Letterman..
praktiska glajjor på strawberry
New Kids On The Block! Herregud, lever dom ens?
Sen så hade jag äran att promenera på Time Square precis samtidigt som, håll i er, Peter Siepen. Min förebild i livet. Not. Men han såg rolig ut som vanligt iaf.
Nu ska jag träffa Alexandra för en brunch nånstans på broadway, härliga tider!
puss och kram, och Tata!
NYC! a week of fancy living...
Jag klarade flyget...Blev sjukt grillad av passkontollen, dom va helt säkra på att jag skulle stanna i NY och jobba och ha mig. Så många frågor! herregud, ett under att jag överlevde nästan.
Nu har jag det finfint...hade tänkt att jag skulle blogga varje dag, och dela med mig lite.. men jag misslyckades lite med det.. men jag gör ett nytt försök nu. 
Promenad och starbucks, sommarvärme....
Lunch nere vid marinan..
Jag, David och Chelsea..
En härlig "skrev-bild", fest i lägenheten
Syrran på shopping..
jäkligt bra bild. not.
Suverän middag på Sushi Samba..
That´s all for now!
Tata!
hantverkare del 2
Ok. Jag ändrar mig helt. Det är inte ett dugg gemytligt att ha hantverkare eller helrust eller nåt. Det är skitjobbigt.
Jag håller på att kvävas för tillfället.
Ut ur lägenhetern nu, jag har resfeber, jag måste packa och dona. I need my space. Kom gärna tillbaks imorn.
Hantverkare och resfeber
Livet i flyttkartonger har påbörjats här i Ggb..
Att flytta in i en lägenhet som ska ha helrust, det är inte helt lätt.
Idag kommer Golvläggar-Svenne hit och ska fixa golvet i köket, sen hyresvärden för att inspektera parketten i vardagsrummet, en en till karl som är här nu faktiskt och byter plattor på spisen, sen kommer en snubbe till som ska kolla på en skitful bokhylla som "crazy-lady" som bodde här innan så snällt lämnade till mig.. Och min kära far kom hit för nån timme sen för att spackla, knacka och humma.
Så full rulle med andra ord.
Och inte en pryl på sin plats utom min säng som står inklämd i vardagsrummet bland all annan packning. Och detta kommer ta tiiid..så jag har faktiskt förlikat mig med tanken och gillar lite att bo så här, gubbar som sitter vid mitt sängbord som står i köket och pimplar kaffe, gå upp i ottan för att inte ligga i sängläge när Svenne och dom andra gör entré.
Och hantverkare, dom har ett tydligt drag gemensamt, dom pratar så jäkla högt! Lika så min far, hantverkare som han ändå är. Jävligt hurtigt språk och sjukt hög volym. Gör man en parodi på hantverkare, så ligger sanningen inte ett dugg långt ifrån. Men det är ett härligt folk ändå, hjärtliga liksom.
En liten detalj efter mitt lilla "livet i rust-objekt", är att jag pinsamt nog flyr fältet och drar till Syrran i New York i morn och är borta en vecka...sen är jag hemma i några dagar, sen blir det ALV i två veckor. Härlig dotter jag är. Jag är så otroligt tacksam över min familj, och min kära far som ställer upp så jäkla mycket för mig. Vad skulle jag göra utan dom? Allvarligt talat. Och vilken tur att man har en pappa som kan allt! Måste klura ut ett riktigt bra tack till dom.
Så imorgon hoppar jag på flyget till New York.. Jag har resfeber..Jag är så nervös över att flyga, fy fan. Jag har flygit en massa i mina dagar, men aldrig långa sträckor själv. Jag måste hålla nån i handen när jag flyger, och vid varje gupp så måste jag slänga en filt över huvudet för att dämpa dödsångesten som attackerar mig. Mycket jobbigare att bete sig som ett psyko när man inte har sällskap. Och jag blir så arg när alla andra resenärer inte bryr sig ett skvatt fast planet guppar och har sig. Man kan tänka att det borde ha en lungnande effekt att andra inte är rädda, men jag blir frustrerad över att dom inte har mer respekt liksom. Måste jobba på det där kanske. Men jag klarar mig! Sen landar jag i en fantastisk stad, där jag ska ha det underbart, och träffa min syster som jag inte träffat på evigheter! Ser fram emot det, verkligen. Lite smått stressad bara.
Pappa och jag!
Gbg har varit snällt mot mig, solen skiner på mig närjag promenerar. Ölen smakar gott. Sushin smakar som sig bör. affärerna ligger kvar. Vännerna finns till.
Ibland får jag återfall och känner hat. Men jag anstränger mig för inte tänka på människor som inte är värda en tanke. Så tänker jag på dom finingarna som är värda alla tänkar i världen!
Nu ska jag snacka lite skit med mitt Extreme home makeover team som huserar här i min lilla alldeles egna två på guldheden!
Tata!
