Line från fönstret

Det är inte roligt att dras med mitt lokalsinne.
Igår natt gick jag bort mig helt.
Jag skulle promenera från Wravrinskis till vasa..kl är ett på natten, jag missar spårvagen.
Börjar knalla, funderar över livet och känner mig lite deppig, vilket resulterar i att jag för ett ögonblick glömmer bort att mitt lokalsinne inte är att lita på.
Blir lite övermodig och ska ta en genväg upp för en kulle...blir liite nervös för jag inte riktigt känner igen mig. Men tänker att livet ändå är elakt, då kan jag lika gärna gå bort mig helt o vara med om hemskheter.
(En kort kort stund tänker jag så), sen sansar jag mig och tycker att jag nog känner igen mig på kullen, och tar en liten stig på sidan av ett hus.
Och vips, så har jag tappat bort mig helt!
Jaha... jag är på en kulle, med tusen höghus omkring mig och en massa småvägar åt alla håll.
Dåliga lokalsinnets mardröm.
Det är ju inte så många människor ute att fråga där upp bland husen, så jag väljar en liten väg där..sen är jag ännu mer väck. jag har ingen aning om vilket håll jag kom ifrån, eller vilket håll centrum är åt.
Till slut hittar jag ett medelålders par, som jag frågar, då berättar dom att om jag fortsätter på min väg kommer jag till linnéplatsen om en halvtimme.. Ojdå, då är det helt fel. Dom ger mig en vägbeskrivning till avenyn, och jag knallar vidare.
Efter ett ögonblick har jag tappat bort mig igen. Fan!
Hittar en tjej som ger mig en ny vägbeskrivning, och jag letar vidare. Gråten i halsen och hemlängtan..
Sen! Ja, där i fjärran ser jag en spårvagn! Lycka! Mitt liv leker. Kommer ut på Kapellplatsen och då hittar jag minsann hem. (Man går längs spåret och släpper det inte ur sikte) Då har jag alltså virrat runt i det där bostadsområdet ovanför Kapellplatsen i en timme.
Sen kom jag hem och pussade på min lägenhet.

Jag tycker att Eric Gadd liknar Karlsson på taket.

Nu ska jag spela Mumin!

Tata!