Mina Vänner, Barbie-boken
Rotar alltid bland gamla saker när jag är hemma hos mor och far..
I går hittade jag en rosa bok med Barbie på framsidan, en "Mina vänner" bok...
Jag vågade tydligen inte ta med den till skolan, för det är bara jag, min syster och min kusin som har skrivit i den..
Detta skrev jag när jag va 7 år gammal.
Namn: Caroline
Stjärntecken: Skorpinjon
hårfärg: blånd
Ögonfärg: blå
Syskon: Camilla
Mina intressen: skunga
Mina bästa vänner: Lina, Stina och Anna O.
Idrottsgren jag är intresserad av: hoppa båck
Den bästa bok jag läst: morfar prosten
Älsklingsdjur: Hund, kanin, katt och häst
Den bästa film jag sett: Evåkerna 1-7
Den bästa låt jag hört: Jag mötte lassi
Min älsklingsrätt: fisk
Mitt bästa ämne: matte
Mitt favorit TV-program: 24 karat
Jag avskyr mest: krig
Jag gillar bäst: att vara ute och leka
Min älsklingsfärg: lila
Älskingsblomma: liljekarnvalj
Vad jag helst vill bli: filmskarna
Min högsta önskan: att få en hett och ett skall.
En hett och ett skall.
Jag har vid senare tillfälle, några år klokare, skrivit ett förtydligande; EN HÄST OCH ETT STALL
Det enda som förundrar mig i detta urval av livets ting är att jag skrev att matte var mitt bästa ämne. Vansinne, jag måste ha ljugit.
1977
Såhär såg det ut hos Östbloms 1977. Syrran utspökad och söt som socker.
Ooohh.
Jag är sjukt trött på att läsa bloggar om att, Åh nu är julstämningen här, Julen är på intåg, Nu är det dax att kula granen osv.
Sjukt trött på bloggar överlag.
Sjukt trött på: Åh, jag tycker om den här personen, den och den är världens finaste. Idag träffade jag den personen, oohh vilket härligt liv jag har!
Eller har jag verkligen det om jag måste låta skriva ner det på min lilla blogg? Känns det befriande att några andra (antagligen inte mer än 5 st) får veta att du har ett innehållsrikt liv, och är omtyckt?
Vet inte varför jag har en. Men det är väl av exakt samma anlednig som alla andra.
Så jag fortsätter väl tönt-blogga.
Idag är jag arg på världen. Kanske är bra att jag tar ut det på bloggeri.
Tjuvlyssning
När jag var på stan i söndags så slog jag mig ner på ett ställe för att äta lunch.
Bredvid mig satt två killar i 30-års åldern.
Dom drack kaffe och pratade lågt och förtroligt med varandra. Jag kunde inte låta bli att spetsa öronen lite extra.
Detta var lite vad som sas:
Kille nr 1:
Alltså jag träffade en tjej på krogen igår. Hon hade en prilla inne. Jag fattar inte att tjejer snusar, det är det mest osexiga jag vet. (här började jag bli extra intresserad, eftersom jag älskar snus) Alltså om jag såg en tjej som va en tia, om hon snusade, då skulle hon sjunka till en tvåa. Jag skulle inte ens kunna ha sex med henne, förstår du?
Kille nr 2:
ja, jag vet. Det är ju en manlig sak att snusa. Alltså det här med jämställdhet har gått för långt alltså. Att tjejer ska ha lika betalt som killar, det är jag med på, men allt annat alltså. Det har gått för långt. Om vi inte slutar med det kommer ju liksom kvinnor bli som män.Kvinnor ska hålla sig borta från vissa saker, annars blir det ju fel.
Då får kille nr 2 ett sms, han suckar och säger:
Nej...nu har mina föräldrar köpt julklapp till min tjej. En basker. Fan, jag kan inte visa mig på stan med henne om hon har en basker. Folk tror ju att hon är en konstnär eller nåt då ju.
Kille nr 1:
Min tjej ska inte få nån julklapp i år. Alltså en julklapp ska ma ju få för att man har gjort nåt bra.
Min tjej borde bara få ett kok stryk.
Där nånstans hade jag suttit och stirrat för länge, och va tvungen att gå..
Härligt med killar som sitter och resonerar liksom.
Det har var ändå ett samtal som var väldigt eftertänksamtoch förtroligt.
Jesus.
Shrits and peiapple
När min syster och jag va i Thailand så underhöll vi oss med att ta kort på underhållande skyltar.
Som dessa. 
Så fint ändå.
Matlagningsmiss.
Jag känner att jag är missförstådd i mitt förra inlägg.
Det va mäster-diet-kocken-Pettersson som lagade den dära färgsprakande, välsmakande kulinariska rätten.
Alltså inte jag.
Däremot har jag gett mig på ett tappert försök.
Lite bränt, lite för starkt, lite tråkigare att spisa ensam.
Besök!
När tiden är inne så får man så här god mat.
lärdom..
Jag städade det sista bland alla mina flyttkartonger. Hittade min dagbok från förra vintern, våren och nu i somras.
Jag fattar det inte. Att jag mådde så dåligt. Jag blev rädd för mig själv när jag läste vad jag skrivit. Att jag fortsatte kämpa med allt, fast jag visste helt och fullt hur illa allt gjorde mig. Det hade jag förträngt helt. Jag önskar nästan att nån hade råkat tjuvläst den, och konfronterat mig. Då hade jag kanske förstått.
Förra vintern är ändå en tid jag minns som ok, men när jag läser vad jag skrivit..
Det är egentligen vansinne att man medvetet kan bedra sig själv på det viset.
Jag hoppas inte det slår slint i huvudet på mig på det viset någon mer gång, man får hoppas vid gudarna att man lär sig av sina misstag.
Det tror jag.
Puss.
Aha...
Nu vet jag varför det låg nåt mystiskt och svart över lördagen.. PMS. Alltid samma visa. Allt börjar suga som fan, alla är lite drygare än vanligt, och ångesten över livet växer sig till ett svart moln över huvudet. Och man undrar hur detta nu kommer sig. Att man inte kopplar? Man har ju ändå haft ett antal PMS-dagar nu, ändå är det en aha-upplevelse varje månad.
